10 Minuter

Bewerkt en medicinskt beoordeeld THE BALANCE Team
Fakta kontrollerat

Morfin är en av de mest kraftigt smärtstillande substanserna som finns för kronisk smärta. Morfin finns i flertalet läkemedel som till exempel Morfin Meda och Morfin Abcur. Läkemedel innehållandes morfin används därför för att behandla svår smärta som till exempel smärta i samband med cancer. I denna artikel kommer vi att förklara vad morfin är och hur substansen bidrar med smärtlindring i kroppen. Dessutom tar vi upp eventuella biverkningar som kan uppkomma vid behandling med läkemedel innehållandes morfin. Eftersom morfin är en starkt beroendeframkallande substans kommer vi också att förklara vad som är viktigt att tänka på vid behandling med läkemedel innehållandes morfin för att minimera risken för missbruk och beroende.

Morfin är ett så kallat opioidanalgetikum, vilket innebär att morfin har kraftigt smärtlindrande effekter. Morfin verkar genom att binda in till opioidreceptorer i det centrala nervsystemet, vilket förhindrar smärtsignaler från att nå hjärnan och smärtupplevelsen kommer därför att minimeras. Dessutom påverkar substansen belöningscentrum i hjärnan och bidrar till ökad frisättning av signalsubstansen dopamin. Dopamin bidrar till välmående känslor och kan i högre koncentrationer orsaka ett rus. Läkemedel som innehåller morfin används för att lindra svår smärta och kronisk smärta, såsom smärta som kan uppkomma vid cancer.

Läkemedel som innehåller morfin kan orsaka vissa biverkningar precis som andra läkemedel. Dock behöver inte alla som använder morfin få dessa biverkningar. Vanligt förekommande biverkningar vid användning av morfin är illamående, kräkningar, förstoppning, dåsighet, urinläckage, svårigheter att kissa samt förstorade pupiller. Vid allvarligare biverkningar såsom tecken på allergisk reaktion eller svårigheter med andningen ska du direkt kontakta sjukvården eftersom sådana biverkningar kan vara livshotande.

Den huvudsakliga påverkan som morfin har på kroppen och det man vill uppnå vid behandling med morfin är dess smärthämmande effekter. Dock påverkar morfin även kroppen få flera andra sätt också eftersom substansen påverkar det centrala nervsystemet. De effekter som morfin har på det centrala nervsystemet inkluderar nedsatt andning, olika psykiska symtom, illamående och kräkningar, sammandragning av pupiller samt frisättning av antidiuretiskt hormon.

Elvanse biverkningar

Anledningen till att morfin kan ge upphov till nedsatt andning är att morfin hämmar koldioxidens stimulerande verkan på andningscentrum i förlängda märgen. Detta kan leda till nedsatt andning hos patienter som redan har en nedsatt andningsförmåga på grund av till exempel lungsjukdom eller användning av andra läkemedel. Risken för att morfin ska orsaka nedsatt andning är högre vid behandling av äldre patienter.

Som nämnt kan morfin också orsaka illamående och kräkningar och detta beror på att morfin stimulerar dopaminreceptorer i specifika regioner i förlängda märgen, vilket kan ge upphov till illamående och kräkningar. Den ökade frisättningen av antidiuretiskt hormon bidrar till minskade urinvolymer vid morfinbehandling och detta kan leda till svårigheter att kissa. Morfin kan också orsaka förstoppning eftersom substansen ökar sammandragningen av den glatta muskulaturen i mag-tarmkanalen. Detta leder till att passagen av födan genom mag-tarmkanalen sker långsammare och därmed kan förstoppning uppkomma.

Överdosering av morfin innebär att substansen intas i så pass höga mängder att det kan få allvarliga konsekvenser. De biverkningar som kan uppkomma vid överdos av morfin inkluderar sänkt medvetandegrad, uttalad nedsatt andning, maximalt förminskade pupiller, lågt blodtryck, illamående, kräkningar samt blek och fuktig hud. Vid tillräckligt höga doser kan dessutom andningen upphöra helt vilket följs av medvetslöshet samt i vissa fall cirkulationssvikt och lungödem. Vid allvarlig förgiftning med morfin finns risk för hjärtmuskelskada, sönderfall av skelettmuskler samt njursvikt. Överdos av morfin kan också leda till dödsfall till följd av upphörd andning.

Samtidigt intag av alkohol och morfin kan få allvarliga konsekvenser eftersom båda substanserna hämmar det centrala nervsystemet. Detta innebär bland annat att även små mängder alkohol kan förstärka den andningshämmande effekten som morfin har. Därmed är risken för nedsatt andning och andningsuppehåll större om alkohol intas samtidigt som morfin. Detta kan i sin tur i vissa fall leda till koma och till och med död.

Dessutom kan samtidigt intag av alkohol leda till en ökning av de biverkningar som morfin kan orsaka kan orsaka i det centrala nervsystemet. Dessa biverkningar inkluderar bland annat illamående, kräkningar och dåsighet.

Du bör därför undvika att inta alkohol om du behandlas med läkemedel som innehåller morfin.

Eftersom morfin är en starkt beroendeframkallande substans finns det en risk att personer som använder morfin utvecklar ett beroende av substansen. Ett beroende kan utvecklas på grund av flera olika anledningar men det är oftast en konsekvens av missbruk av morfin. Missbruk innebär att morfin tas oftare och i högre doser än vad som föreskrivits av läkare eller att morfin används utan att man har fått det utskrivet på recept. Ett missbruk och därefter beroende börjar ofta med en toleransutveckling för morfin, vilket innebär att högre doser av substansen behövs för att samma effekter ska erhållas. När en tolerans för morfin väl har utvecklats kan användaren uppleva så kallade abstinenssymtom när substansen inte intas, vilket gör det svårt att sluta ta morfin. Därefter kan också ett psykologiskt beroende av morfin utvecklas delvis på grund av de smärtdämpande effekterna av morfin men också till följd av att substansen påverkar belöningscentrum i hjärnan och därmed bidrar till välmående känslor.

Det finns flertalet symtom som tyder på att en person har ett morfinberoende. Ett sådant symtom är att personen ständigt letar efter substansen och vill inta substansen oavsett om personen vet om de negativa konsekvenserna av det. Det är också vanligt att personer som har ett beroende avhåller sig från sociala aktiviteter samt försummar arbete och relationer eftersom all deras energi går åt till att använda morfin. Beteendeförändringar i form av till exempel lätt irritabilitet eller aggression är också vanligt förekommande symtom vid beroende. Ett beroende av morfin kan också leda till viktnedgång delvis på grund av att morfin kan orsaka illamående och kräkningar. Extrem sömnighet och ökad sömn är andra typiska symtom på morfinberoende eftersom sömnighet kan vara en biverkan av morfin även om det tas i normala doser.

Hur lång tid efter intag som morfin sitter kvar i kroppen varierar från person till person. Det finns flertalet faktorer som påverkar detta som till exempel vikt, längd, ålder, metabolism samt hur mycket av substansen som personen intog. Dessutom tar det längre tid för personer med nedsatt leverfunktion och nedsatt njurfunktion att bryta ned morfin, varav det kommer finnas kvar i kroppen hos dessa personer under en längre tid.

Generellt brukar morfin ha försvunnit helt från blodet inom 12 timmar efter intaget. Dock kan morfin detekteras i saliven, urinen eller håret under en längre tid. Morfin kan detekteras i saliv i upp till 4 dagar efter det sista intaget av substansen och det kan detekteras i urin i upp till 3 dagar efter det sista intaget. Morfin kan sitta kvar i håret mycket längre än så och detekteras i hår i upp till 90 dagar efter det sista intaget.

När en person som har tagit morfin under en längre tid slutar ta läkemedlet eller tar en mindre dos av läkemedlet kan så kallade abstinenssymtom uppkomma. Dessa abstinenssymtom uppkommer främst om en patient har använt morfin under en längre tid eftersom detta kan leda till ett fysiskt beroende av substansen. Detta behöver dock inte betyda att personen i sig har blivit beroende av morfin, utan det innebär att kroppen har blivit van vid morfinet, varav kroppen inte fungerar normalt utan substansen. Det är på grund av detta som de så kallade abstinenssymtomen kan uppkomma. Eftersom dessa abstinenssymtom kan vara väldigt påfrestande leder de i många fall till att personen fortsätter ta läkemedlet och tar läkemedlet oftare än det borde tas. Detta kan i sin tur utvecklas till ett beroende av substansen.

De abstinenssymtom som uppkommer är ofta influensaliknande och kan orsaka både fysiska och psykologiska symtom. De symtom som uppkommer och hur länge de varar varierar från person till person. Intensiteten av symtomen beror bland annat på hur tolerant personen har blivit för morfin, personens generella hälsa och metabolism, samt hur länge personen har använt morfin. Symtomen är generellt värre för personer som har använt morfin i höga doser och under en längre tid.

Vanliga fysiska abstinenssymtom som orsakas av morfin inkluderar muskelvärk, vattniga ögon, rinnig näsa, sömnsvårigheter, svettningar, gäspningar, feber, ökat blodtryck, diarré, illamående, kräkningar, huvudvärk och kallsvettningar. Psykologiska symtom som vanligtvis uppkommer är agitation, ångest, depression och desorientering, irritabilitet, humörsvängningar, låg energi och sänkt koncentrationsförmåga.

Hur länge dessa abstinenssymtom varar varierar som sagt från person till person, men symtomen kan uppkomma så tidigt som 6 timmar efter den sista dosen. De ofta influensaliknande fysiska symtomen varar ofta 3-5 dagar men de psykologiska symtomen kan pågå under en längre tid, ibland flera veckor.

För att minimera intensiteten av dessa abstinenssymtom är det viktigt att inte abrupt avsluta behandlingen med morfin. Istället är det rekommenderat att successivt minska på dosen av läkemedlet för att ge kroppen en chans att vänja sig av med läkemedlet.

FAQs