7 Minuter

Bewerkt en medicinskt beoordeeld THE BALANCE Team
Fakta kontrollerat

Vi har alla olika drag som är mer eller mindre framstående i våra personligheter. Vissa är mer framåt och söker sociala kontakter. Andra är mer tillbakadragna och söker inte kontakt med andra på samma sätt. Det finns mängder av personlighetsdrag och typ, det är en naturlig variation som påverkar hur vi är som människor. Men i vissa fall övergår detta och blir någonting som dominerar ens personlighet, det blir en störning.

En personlighetsstörning är olika psykiatriska diagnoser. Det kallas även personlighetssyndrom och de olika diagnoserna har gemensamt att någonting skett då personens personlighet har utvecklats. Det är framförallt funktioner som har med de olika jag-funktionerna att göra. Dessa jag-funktioner är något som främst diskuteras inom den psykodynamiska strömningen inom psykologin.

Man kan kort säga att jag-funktionerna är olika processer i en persons inre liv där upplevelser och erfarenheter hanteras. Det kan handla om inre upplevelser som en reaktion på något yttre som har hänt. Men även saker utanför personens inre. Dessa mekanismer föds man med, men de utvecklas även under barndomen och upp i tonåren.

Denna utveckling påverkas till stor del av faktorer runt omkring personen. Exempelvis hur personen behandlas av familj och vänner, vilken miljö den växer upp i och så vidare. Dessa olika erfarenheter som en person samlar på sig i unga år är viktiga för utvecklingen av jaget. Det finns flera olika funktioner som relaterar till jaget.

Stora typer av personlighetsstörning Sverige

Dels olika kontrollfunktioner som “övervakar” olika impulser, kroppen och de känslor man upplever. Men även medvetandefunktioner, alltså hur man tolkar det som sker runt om kring en. Detta är viktigt för att man ska kunna reagera på ett riktigt sätt. Andra funktioner som fungerar som kontrollfunktioner har med omdöme och känslor att göra samt olika försvarsmekanismer.

Samtidigt handlar det om att utveckla andra funktioner som exekutiv funktion, som är väldigt viktigt för bland annat beslutsfattande, verklighetsuppfattning och självständighet, integritet, anknytning och mycket mer.

En person som har en personlighetsstörning har olika störningar på dessa områden och för att en diagnos ska kunna sättas ska dessa vara över tid. Det finns andra tillfällen då dessa olika funktioner är påverkade, men om det är störningar som kommer och går så handlar det just om någonting annat.

När en person lider av en personlighetsstörning så handlar det om att vissa av dessa dra är förstärkta. Detta är dem i alla situationer och är inte beroende av yttre eller inre påverkan. Detta märks bland annat genom att personen har avvikande tankar, känslor som inte är adekvata för situationen, att det påverkar relationerna till andra människor och att man har problem att kontrollera sina impulser.

Hur detta uttrycker sig och hur mycket problem en person får på grund av detta skiljer sig åt markant. Många kan leva ett fungerande liv med familj och arbete. Samtidigt så finns det en del som är drabbade av personlighetsstörningar där det påverkar deras liv i stor utsträckning. Dessa personer klarar ofta inte av att sköta de vardagliga ansvaren utan behöver insatser från samhället av olika slag.

De grundläggande orsakerna till att vissa personer utvecklar personlighetsstörningar sker under uppväxten. Det kan vara olika trauman, brister i anknytningen till föräldrarna, att man blev försummad som barn eller olika former av övergrepp som påverkar personen. Eftersom personligheten är väldigt flexibel under uppväxtåren så undviker man att sätta denna typ av diagnoser då.

Det är först under tonåren och när en person börjar bli vuxen man sätter en personlighetsstörningsdiagnos. De tecken och symtom som finns på personlighetsstörningar är inte speciellt flexibla och består i stora avvikelser från normen. Dessa avvikelser rör områden som hur man tänker, känner och reagerar på olika saker. Men även hur man uppfattar sin omvärld och hur man fungerar i sociala relationer.

En personlighetsstörning kan även visa sig först senare i livet. Men detta beror inte på att man utvecklar den då utan att den har legat vilande hos personen. Det kan uppstå symtom som påminner om en personlighetsstörning  hos vissa personer som är drabbade av psykisk eller fysisk sjukdom. Detta räknas dock inte som en personlighetsstörning utan snarare som symtom som ska räknas till andra diagnoser.

Symtomen för de olika personlighetsstörningarna skiljer sig kraftigt åt, men det finns vissa kriterier för att det ska räknas som en personlighetsstörning. Dessa preciseras i ICD-10 och man listar sex olika krav för att en diagnos ska kunna ställas. Det första kravet är att beteendet och attityden inte är harmoniskt och att det påverkar flera olika av de psykiska funktionera.

Dessa funktioner ska alltså avvika från det normala. Samtidigt ska dessa störningar vara långvariga. Det räcker alltså inte med att ens personlighet  eller delar av den är störd under en viss tid. Det ska finnas en varaktighet i det. Som vi var inne på tidigare så ska störningarna inte kunna förklaras av andra psykiska eller fysiska diagnoser.

Det beteende man uppvisar ska även skapa svårigheter att anpassa sig till olika situationer. Det skapar svårigheter i vardagen. Det ska även ha uppstått redan under barndomen. Dessa svårigheter ska, för att kunna ställa diagnos, orsaka svårigheter i den normala livsföringen. Sis så diskuterar man att det påverkar hur man lever sitt liv.

Diagnos ställs först efter flera möten

När en psykiatriker ska ställe en diagnos gällande personlighetsstörning så räcker det inte med något enstaka möte. Dels så träffas psykiatrikern och personen många gånger och har samtal. Olika frågor utifrån färdiga formulär ställs och personen observeras av läkaren. Man pratar även med personen anhöriga och närstående för att få ytterligare information.

Det är inte ovanligt att en person som har en personlighetsstörning passar in på flera av de personlighetsstörningar som finns beskrivna. För psykiatrikern kan det vara utmanande att dels placera personen i under rätt kategori då det är vanligt att personen har depression eller ångest som samtidigt måste behandlas.

En annan svårighet är att personen sällan har speciellt bra sjukdomsinsikt. Det innebär att man som behandlare måste styra personen i rätt riktning. Det är ofta så att personen sökt sig till psykiatrin eller sjukvården av andra anledningar från början.

Det är svårt att säga speciellt mycket i generella ordalag om hur man behandlar personlighetsstörningar. Detta då varje personlighetsstörning kräver sin egen form av behandling och att den även behöver anpassas efter personen. Vad man däremot kan säga är vad målet med de olika behandlingar är. 

Det är i de flesta fall att uppnå en förbättrad social förmåga och att personen blir bättre anpassad till sin omgivning. Det handlar även i många fall om att utveckla sundare förmågor som hjälper personen med detta. I många fall har personlighetsstörningen påverkat de relationer man har till personer i sin omgivning. Det är vanligt att stöd erbjuds för att förbättra dessa relationer.

Man erbjuder även ofta anhöriga utbildning och information kring den störning som den aktuella personen lider av. I de flesta fall så består behandlingen i att man genom  psykoanalytisk terapi arbetar med den drabbade personen. Behandlingen tar väldigt lång tid och man måste vara beredd på att resultaten kan dröja.

Vissa personer med vissa specifika störningar kan dra nytta av dialektisk beteendeterapi eller kognitiv beteendeterapi.

Samtidigt arbetar man med att dämpa de övriga psykiatriska diagnoser som personen uppvisar. Detta är ofta både depressioner och ångest. Det finns ingen medicin som  botar en personlighetsstörning. Så det är terapi som gäller för att förändra hur personen fungerar. Personer som är drabbade av vissa störningar drabbas ibland av psykoser, vilket gör det aktuellt att även behandla dessa.

Det händer att personen behöver läggas in på en psykiatrisk avdelning på ett sjukhus för att behandlas, men de absolut flesta kan behandlas i öppenvården.

Om man misstänker att man lider av en personlighetsstörning så bör man söka sig till psykiatrin. Det finns både psykiatri som drivs av landstingen och den som drivs i privat regi. De allra flesta som är drabbade och lider av en personlighetsstörning har dock ingen eller liten sjukdomsinsikt. Det innebär att de inte inser att de har beteenden och tankemönster som avviker från det normala.

Det är vanligt att man snarare anser att det är andra personer som har de avvikande beteendena. Men man kan observera sig själv och hur man beter sig i relation till andra. Är man ungefär likadan i sitt beteende som andra är i vissa situationer eller avviker man kraftigt från hur andra är? Man ska komma ihåg att det finns gott om variation i hur människor beter sig.

Men om man märker att det är en väldigt stor skillnad mellan en själv och andra i flertalet situationer så bör man fundera på varför. Det kan även vara en god idé att fråga en vän om hur han eller hon anser att ens beteende är. Det handlar om att identifiera vad man har för svårigheter och om dessa skapar problem.

Det kanske är en god idé att få en yrkesmans åsikt om det. Detta är speciellt viktigt om du anser att dina svårigheter drabbar dig på ett sätt som gör att du har svårt att klara vardagen. Eller om dina svårigheter går ut över andra i din närhet.

Som anhörig eller närstående så har man en viktig roll i att hjälpa personen som eventuellt lider av en personlighetsstörning att få den vård personen behöver. En person med denna typ av diagnos har ett beteende som ofta går ut över andra. Men samtidigt så mår personen inte bra själv heller och beteendet får efterverkningar som drabbar personen hårdast själv.